Dagens låtar med Dashboard Confessional

Texterna är så bra så ni kan suga på dem hela långa helgen. Så med dessa ord önskar jag alla mina vänner och även er andra. Ett mycket trevligt Valborgsfirande. Sköt om er.

Dashboard Confessional - Standard Lines
Dashboard Confessional - The Good Fight
Dashboard Confessional - Again I Go Unnoticed
Dashboard Confessional - The Places You Have Come To Fear The Most

Känd hamburgerkedja, 15 min innan stängning

Vi blev lite hungriga framåt kvällskvisten. Så vi åkte iväg till McDonald's i Älvsjö. Väl där så sitter det ett gäng smått överviktiga grabbar i 25-årsåldern. Det är nog inte deras första kvällsvickning med hamburgare. Fem stycken är de. Med sig har de en stackars tjej. Jag säger stackars för att killarna betedde sig så illa, så jag tyckte synd om henne. Killarna sitter fan och snackar om knulla hit och fitta dit. När hon sitter vid samma bord. Vad är det för sätt? Vafan. Ni är för helvete 25! Det var så jävla lågt. Fattar inte att hon satt kvar. Det måste ju bottna i att hon saknar eller har väldigt dåligt självförtroende.

Det är trist att det kan vara så. Att människor kan vara så förtryckta. Detta gäller ju givetvis killar också. Som t.ex. gör allt för att få vara med i det "coola" gänget i skolan. Det kan inte vara lätt.

När killarna ätit upp sina menyer, så gick de till sina bilar. På vägen ut snodde de alla ballonger och satte fast dem på den ena bilen. Häftigt killar.
Sen gasade de därifrån i tre bilar med trasiga avgassystem.

Två Volvo 240 och en Ford sierra med trasig baklyckta.

Lycka till i livet killar.

Sätt inte eld på dig själv

Nu ska jag springa igenom duschen, för jag ska iväg på grillkväll i Tullinge. Men jag vill passa på att önska alla glada själar en trevlig kväll. Och Valborg också för den delen. Ta det lugnt. Gör inget jag inte skulle göra.



E-Type - Set The World On Fire

Ett samtal that got to me

Igår hade jag ett väldigt djupt samtal med en dam. Samtalet rörde mitt liv och min framtid. Min syn på saker. Hennes syn på samma saker. Denna dam förstår. Hon begriper. Vi förstår varandra. Allt känns mycket lättare nu.
Hon borde förstå också, hon har ju trots allt format mig och mina ideal och värderingar.

Hon sa, "det var kul att prata med dig, det händer ju inte så ofta."

Hon är fantastisk.

Superslampans Antologi

När jag var ung verkade det som att livet var så underbart. Ett mirakel. Åh, det var vackert. Magiskt.

The Supertramp Anthology - The Logical Song

The Supertramp Anthology - Breakfast In America

Mannen i den gråa morgonrocken (tre år senare)

Vad härligt att vara utvilad. Jag var så jävla trött igår. Sov max tre timmar natten till igår och så upp och jobba på det. Så när jag kom hem hoppade jag in i duschen. Sen drog jag på mig min gråa morgonrock. Den kom jag inte ur på hela kvällen. Men det är skönt med såna dagar också. Så idag är jag laddad som få. För en dag full av rapportskrivning. Skönt.

Sen kanske det blir grillning ikväll. Det vore fint det.

Kvällens analys

Jag skulle vilja be om er syn på denna låt. Vad representerar den för er? Personligen tycker jag att Kent's texter är bland de mest invecklade och spännande jag stött på. Det känns lite som att de kan ha många olika betydelser.

Vad tycker ni?

Kent - Socker

Forgive me father, for I have sinned

Jag har givetvis också gjort det. Det som alla barn gör. Men jag har gjort det värre. Förmodligen värst.

En eftermiddag på den senare halvan av december i mitten på 90-talet.
Jag kommer hem från skolan. Slänger av mig alla kläder i en hög på golvet. Precis framför ytterdörren. Nåt som mamma sagt åt mig att jag inte ska göra. Flera gånger. Jag går in i köket och blandar mig ett stort glas O'boy. Jag drack upp allt. Det var gott. Precis i samma ögonblick som jag ställer ner glaset kommer jag på att mamma var iväg och handlade igår. Hon måste ha köpt julklappar tänker jag. Och idag jobbar hon kväll. Efter det är det inte så mycket mer tankeverksamhet, utan snarare en massa handling. Jag börjar fara runt och leta efter paket överallt. Under sängar. I skåp. Jag klättar på stolar för att nå högst upp. Letar verkligen mycket grundligt, visserligen inte metodiskt, men dock grundligt. Till slut hittar jag också paketgömman. I klädkammaren, bakom en madrass och ett extratäcke.
Eftersom jag har önskat mig två Playstationspel, så börjar jag klämma och känna på alla paket för att om möjligt kunna lista ut vilka två som innehåller spelen. Mycket riktigt hittar jag två paket som ser ut som att de skulle kunna gömma mina spel.
Jag funderar en kort sekund. Ska jag. Nä. Jo gör det, säger en röst i mitt huvud. Okej då, tänker jag. Haha, det var en lätt match tänker den lille djävulen som röstade för att jag skulle slita upp paketen. Men han få inte helt som han vill, för jag öppnar i alla fall paketen väldigt försiktigt. Med fällkniven skär jag av tejpen mycket noga. Kan ju inte förstöra pappret tänker jag. Jag gör likadant på båda paketen. Snart står jag mycket riktigt med mina två julklapps-spel i handen. Ett snowboardspel, Coolboarders 3. Och Ett spel som går ut på att man ska döda en massa zombies, Resident Evil. Häftigt tänker jag, när jag springer och hämtar telefonen och ringer till Benny. Jag frågar om han vill komma över och spela. Klart han vill.
Så mammas lydiga unge har alltså varit hemma själv i 35 minuter, sen sitter han och hans kompis och provspelar hans julklappar. Great.
Vi spelade från klockan fyra till klockan åtta. Den enda pausen vi tog var för att mickra varsin Gorby's pirog. När vi var klara slog jag in spelen i samma papper igen, men med ny tejp. Det blev jättebra. Sen la jag tillbaka paketen och allt som jag hittat det. Vi gjorde likadant nästa gång mamma jobbade kväll. Snowboardspelet var kul, men inte alls lika kul som att skjuta zombies. Så på det hade vi nästan klarat hela spelet när det sen blev julafton och paketen delades ut. Mamma undrade om hon hade köpt fel spel, eftersom jag inte spelade på en gång.

Nejdå sa jag, gav henne en kram och tackade.

Stackars mamma. Hon ska få en kram nästa gång jag träffar henne. Det förtjänar hon verkligen.

Frågan är om jag gör det...

Törnrosa

Nu är det läggdax. Ska jobba imorn. Väckning 05.00. Inte roligt. Men vad gör man inte för lite pengar. Så godnatt på er alihopa.

Det är förresten en sån här jag kör.



Första stopp. Ottevägen.

Hatten av för er

Tack till alla vänliga själar. Ni som läser denna blogg. Även om den kanske inte alltid är skrattframbringande. Tack så mycket.

Ni är fina.

Allihop.

Ung man funnen död utan anledning

Jag orkar inte mer. Can't take it anymore. Rapporten tar kol på mig. Jag har så svårt att skriva om nåt som verkligen inte intresserar mig ett dugg. Men måste man så måste man. Blir dock en hel del citattecken, det är bra grejer det. Tänk om man var tvungen att hålla på med sånt här hela arbetslivet. Då skulle i alla fall jag dö i förtid. Bara falla ihop över tangentbordet.

R.I.P.

Her Space Holiday - Forever And A Day

Självdisciplin sökes

Ung man i sina bästa dagar. 1,80 lång. Blond. Gröna ögon. Fötterna på jorden. Gillar att fota och att leka i vattnet. Söker Dig som kan hjälpa mig komma till rätta igen och få tillbaka min koncentrationsförmåga.

Känner Du dig träffad, hör då genast av dig till:

Mulle i gröna tofflor.

Fu***ng rapport

Nu är det dax. Nu ska rapporten skrivas. Hela dagen. Vill inte. Måste.
Okej då. Jag gör det väl.

Ni klarar er nog ändå.

Gör jag?

Dagens Låt

Den är lugnt. Texten är grym. Och det är Judas.

Judas Priest - Angel

Tequila-brickan och papperskorgen

Vi börjar kvällen hemma hos mig, med lite poker och socialt snack. Även en del alkohol finns med i bilden. Det skrattas. Det dricks. Men framför allt spelas det poker. Micke lämnar bordet rikare än när han satte sig. Vi fortsätter dricka och snackar nu bara en massa gojja. Framåt 23-snåret tar vi tåget in mot nattens bravader. Vi är inte jättefulla. Bara sådär lagom tankade som man är när man tror att man ska regera på dansgolvet.
Klipp till inne på stället.

Fullast av oss är Micke som med nyfunna medel redan har hunnit beställa in en tequila-bricka. Efter fyrtiofem sekunder på stället. Detta innan han har hängt in jackan i garderoben. Han ska definitivt inte dela med sig. "Det är ju för min vinst, jag vann inte ni". Okej. Vi andra beställer in öl och softar i sofforna. Det tar inte lång tid. Ungefär 6-7 minuter. Sen har Micke hällt i sig sex härligt oljiga tequila-shot. Nu ska Micke dansa. Vi andra bara skrattar åt honom. Han dansar bokstavligt talat omkull folk. Det knuffas folk åt höger och vänster. Vi tänker att snart åker han på bult av nån, så vi går också upp på dansgolvet. Inte för att dansa. Utan för att hålla koll på Micke. Nu går det bättre för honom. För fem killar på ungefär 2 kvm kan bara resultera i en sak. Ett massivt kramkalas och att hoppa i takt. Vi ser säkert jättesöta ut när vi knuffas och svär. Efter en stund ledsnar vi och går därifrån. Vill han ha bult, så ska han fan få det. Vi sitter och snackar skit när nån frågar vart Micke har tagit vägen. Han syns inte till på dansgolvet. Inte i baren. Vart kan han då vara börjar vi undra. Äh, vafan han är ju vuxen, han klarar sig.

Tjugo minuter senare börjar kön till toaletterna växa sig större och större. Micke. Jag tar mig förbi kön. Knackar på en av dörrarna och ropar på honom. Han som öppnar dörren är inte Micke, utan en likblek ynklig sate med nerspydd t-shirt. Han hette nog också Micke. En dålig kväll för alla Mickar verkar det som. I nästa dörr är det i alla fall rätt Micke som öppnar. Han sliter tag i mig, drar in mig, låser dörren. Och börjar förklara hur illa han mår och hur mycket han har spytt. Han har dock klarat tröjan försöker jag uppmuntra honom med.
Vi bestämmer att jag åker med honom hem så att han kommer hem. Men nattbussen går först om 50 minuter, så han vill sitta kvar inne på toaletten. Visst gör det, jag kommer och hämtar dig sen, säger jag. Sen lämnar jag honom. Han låser dörren fort som fan. Eftersom det står ganska mycket folk i kön och de flesta ser lite sura ut, så bestämmer jag mig för att försöka lätta upp stämmningen en aning. Detta genom att torka mig runt munnen och småle lite. Tror inte det uppskattas, eftersom nån skriker, "Ta ut din bögkompis också!". Kan inte annat än att asgarva när jag kommer tillbaka till bordet och berättade hur askalas Micke är.

En kvart senare kommer en skitförtvivlad Micke till bordet. Han har blivit utslängd från toaletten. Nån sparkade in dörren, så Micke fick den i ryggen. Sen slängde samma person ut honom därifrån och började kissa.
Jaja, tänker jag. Vi kan väl lika gärna gå nu, så kanske han nyktrar till lite i friska luften. Så jag hämtar våra jackor. Jag önskar våra vänner en fortsatt trevlig kväll. Micke önskar att han hade delat med sig av sin tequila-bricka. Därefter beger vi oss mot bussen. Efter vi gått i två minuter kommer Micke på hur kissnödig han är. Han halar fram den och tömmer på en husvägg. Kort därefter står han och spyr vid en lyktstolpe. Jag suckar och småler lite åt tjejerna som passerar. Undrar om nån va sugen på Micke. När vi är framme vid nattbussen, får vi vänta i fem minuter innan den kommer. Så jag frågar Micke om han har spytt klart. Han svarar bestämt ja. Okej tänker jag, skönt. Väl ombord på bussen så får vi sittplatser längst bak. Vi hinner kanske åka 600-700 meter innan Micke vill spy igen. Great. Jag går framåt i bussen och rycker loss en papperskorg. Ställer den i hans knä. 3,4 sekunder senare spyr han igen. Efter det sitter han och spottar och småhulkar lite. Hela tiden med ett stadigt grepp om sin kära papperskorg.
Då knackar nån på min axel. "Du, är han klar med den? För min polare behöver den också".

Jag skrattar.

Det blev inget fyllekäk denna kväll.

Tysta leken börjar nu

Det är ingen som pratar med mig. Jag pratar inte med nån heller i och för sig. Men de är ju vuxna. Vuxna brukar ju snacka massor. Jag känner mig grymt utanför. Visserligen vill jag inte vara innanför, så det är väl ett val jag gjort. De sitter och fikar nu. Jag sitter här. Uttråkad som aldrig förr. Sen jag började här har jag blivit mycket deppigare. Tur att det inte är för alltid.
När kan man säga att man har börjat sitt riktiga liv. Det livet man ska leva. Är det vid en viss ålder. Eller har det att göra med vad man har uppnått. Jag tror nog på det sistnämnda. Alltså att när man har ett eget boende. Ett jobb. En bil. Ett förhållande. Då har man börjat sitt riktiga liv. För jag hoppas för allt i världen att jag inte har börjat det ännu. Vill inte att denna period ska ingå i mitt riktiga liv. Jag har verkligen kommit in i en period där jag är osäker på så mycket. Har jag valt rätt utbildning? Ska jag plugga vidare? Måste jag verkligen bo i Stockholm? Är det där med utbildning verkligen så viktigt?
Som jag sagt tidigare, så känns det ändå som att det är kontakterna som räknas. Allt var mycket enklare när man inte hade den här pressen på sig. Pressen att uppnå nåt. Men egentligen är det nog jag själv som sätter den pressen på mig.
Ja, det blev mycket tankar och inte så mycket fakta. Men jag var tvungen att skriva av mig.

Hoppas tankarna stannar här ute i cyberspace nu.

Och inte kommer tillbaka.

Visste att jag inte var ensam i mitt beroende

Dansband från framtiden

Den är sjuk. Men skön ändå på nåt sätt.

Vad vet jag.

Euromotion - Don't Tell Me Your Name

Nu får det vara nog

Jag har bestämt mig. Från och med NU så är jag inte en hypokondriker. Det är slut. Dax att börja leva.

No more hypo for me.

Kvällens snyftlåt

Denna var det enda jag gillade med filmen. Ladder 49.
Men den här är riktigt vass.

Robbie Robertson - Shine Your Light

Dumpad gånger två

Det började på musiklektionen. Långa blickar. Lite fniss. Sen låg den där. Lappen i bänken. "Får jag chans på dig? Ja eller Nej".
Självklart kryssade jag för Ja. Då var vi tillsammans. Therese hette hon. Vi kastade boll till varandra på gympan. Gungade ihop på nån rast. Och höll handen under en filt till nån Sune-film. Livet lekte. Sen en dag ringde hon. "Möt mig vid lekplatsen" sa hon. Jag skyndade mig dit.
Therese satt redan där. I gungan. Hon hade en kompis med sig. Josefin. Josefin gick i våran paralellklass. Helt oväntat blir jag ställd mot väggen av Therese. "Om inte du blir tillsammans med Josefin också, så gör jag slut med dig".

Ehh, okej. Svarade jag

Jag hade två tjejer. Jag var ballast i klassen. Jag var jävlar i mig nästan ballast i hela skolan. Det varade i fyra dagar. Sen gjorde både Therese och Josefin slut med mig. På samma sätt som tidigare. En lapp i bänken.

En gemensam.

Bloggtoppen.se

Gå gärna in och poängsätt denna förträffliga blogg. När du ändå är där kan du lika väl lämna en kommentar också.

Tackar & Bockar med största vördnad.

Låt barnen vara barn

Det sjuka skönhetsidealet som dominerar i Sverige är fan inte klokt. Det har ju gått några steg över linjen när unga tjejers största dröm är att vika ut sig i Playboy, Slitz eller Moore. Eller fan. De som har infört dessa ideal har gått så långt förbi linjen, så linjen är en prick för dem.

Get a grip.

Inte helt komplett

Idag måste jag sitta inne hela dagen och skriva på en förbannad rapport till skolan. Det är inte klokt att vi håller på såhär. Fattar fan inte ett dyft. Men nu är det såhär och då finns det ju inget att göra. Så det är rätt skönt att det inte är bra väder idag.
Jag har förresten haft sen i torsdags på mig. Har vart ledig ett tag. Ännu så länge har jag skrivit 4 meningar. Det är så ointressant så jag håller på att trilla av stolen. Så fort jag får chansen så börjar jag pilla med nåt annat. Jag har inte alltid vart såhär. Undrar bara vart Självdisciplinen har tagit vägen. Den stannade kanske kvar i värmen i Sunny Beach förra sommaren. Tror fan det. Det har känts som att jag har saknat nåt. Måste vara den.

Hur länge klarar man sig utan den då?

100:e inlägget

Då ska jag passa på att bjuda på det bästa av de bästa.
En grym låt. Helt enkelt.

Som jag bli riktigt glad av.

Foo Fighters - Learn To Fly

I'd like to figure you out

Vet inte vad jag fastnat för.

Kan vara tyngden.

Kan vara att jag uppfattar den som lite dirty. Kanske.

I like your pants around your feet
And I like the dirt that's on your knees
And I like the way you still say please
While your looking up at me
You're like my favourite damn disease

I love the places that we go
And I love the people that you know
And I love the way you can't say no
Too many long lines in a row
I love the powder on your nose

And now I know who you are
It wasn't that hard, just to figure you out
(Now I did, you wonder why)
And now I know who you are
It wasn't that hard, just to figure you out
(Now I did, you wonder why)

I like the freckles on your chest
And I like the way you like me best
And I like the way you're not impressed
While you put me to the test
I like the white stains on your dress

I love the way you pass the cheque
And I love the good times that you wreck
And I love your lack of self-respect
While you passed out on the deck
I love my hands around your neck

And now I know who you are
It wasn't that hard, just to figure you out
(Now I did, you wonder why)
And now I know who you are
It wasn't that hard, just to figure you out
(Now I did, you wonder why)
(Why not before, you never tried)
(Gone for good, and this is it)

I like your pants around your feet
And I like the dirt that's on your knees
And I like the way you still say please
While your looking up at me
You're like my favourite damn disease

And I hate the places that we go
And I hate the people that you know
And I hate the way you can't say no
Too many long lines in a row
I hate the powder on your nose

And now I know who you are
It wasn't that hard, just to figure you out
(Now I did, you wonder why)
And now I know who you are
It wasn't that hard, just to figure you out
(Now I did, you wonder why)
(Why not before, you never tried)
(Gone for good, and this is it)

Nickelback - Figured You Out

Ångestsmurfen

Så känner jag mig. Det är fan mycket stolpe ut just nu. Hoppas det vänder snart. Jag tycker utan tvekan att det vore skönt.

Förtjänar fan det.

Hör du det.

Ja, jag snackar med dig. Ja, du med skägget. Lyssnar du på mig?!


När jag ändå har dig på tråden, varför funkar inte blogghelvetesjäveln för? Går ju fan inte att publicera. Va?!

Framtiden genererar ångest

Jag har ångest. Vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Har tappat tron på att jag kommer få nåt jobb när jag är klar. Vad ska jag göra då? Arbetslös.
Hur kul är det?
Inte tänker jag köra lastbil hela livet i alla fall. Men tyvärr tror jag inte att jag besitter den drivkraften som krävs för att börja plugga nåt nytt igen. Det känns verkligen som att man måste ha massa kontakter för att komma nån vart på arbetsmarknaden. Nån som vill byta lite lastbilskontakter mot normala, vettiga kontakter. Det mesta känns rätt tungt nu, tyvärr. Dock finns det fortfarande vissa ljuspunkter. Men dessa gäller absolut inte arbetslivet.
Kontakter är fan A & O.

Och jag är inte full av hopp & förtröstan längre.

Cross

Gå inte ensam på kvällarna i Ösmo!!!

Det är nämligen en man som spanar på tjejer igenom deras fönster. Så härmed vill jag varna för detta.
Hoppas verkligen detta tas på allvar. Det skall det göras.

Jag är erkänd

Dagens uppåtbeat

Bob Sinclair - Love Generation

Mörkerrum

Jag vill ha tillgång till ett mörkerrum. Nån som har ett och kan tänka sig hyra ut?

Vem mår sämst idag?

Slalomkung i pissrännan

När jag kom in till stan, så mötte jag dem vid Slussen.
Per och jag låg förresten i lumpen samtidigt. Där lärde vi känna varandra. Han från ett fiskesamhälle på västkusten. Jag från betonggettot på östkusten. Ni kan ju gissa att det fanns fördomar från bådas håll. Främst från honom. Men eftersom jag låg inne i 10 månder, så fanns det tid att bygga broar. Och det gick bra, vi har jävligt skoj ihop. Jag har vart nere hos honom en gång och han har vart hos mig en gång tidigare. Alltså gäller det att styra upp nåt förbannat kul när vi väl ses, och nu var det väldigt kort framförhållning så hade jag inte ett förslag med mig när jag åkte in.
Att jag fick reda på att Pers polare hade sumpat plånboken med körkortet i gjorde ju inte direkt saken lättare. Men det kändes som att det enda alternativet var klubbar med 18-årsgräns. Så vi styrde stegen mot just en sån klubb. Och det löste sig fin fint. På vägen dit träffade vi två tjejer som också skulle dit. Dessa töser var inte de smartaste jag stött på, bla. envisades de med att hävda att Per kom från Umeå. Hör man inte skillnad på dialekter från Umeå och från Bohuslän, då är det illa, när klockan inte hunnit slå 22 än.

Inne på klubben va det väl ok, men som väntat ganska många förstagångs-utgångare. Dessa saknar lite rutin. Tyvärr så syns det väldigt tydligt också.
Det blev ju så, att vi umgicks mest med tjejerna vi kom med, plus två av deras kompisar också. Detta var främst för att Per va lite sugen på en av tjejerna.
De 10 månaderna jag spenderade på att övertyga Per om att Stockholmare inte är dryga och baraöverklass. Det lyckades en av tjejerna rasera på lite drygt 10 minuter. Bra jobbat. Sen fanns fördomarna där igen. Men den tjejen spydde två gånger. Sen gick hon hem. Det var skönt. Man kände verkligen hur rummet fylldes av rutin och självdiciplin när hon vinglade fram till vår soffa från toaletten. "Maria, jag har spytt två gånger. Jag går hem nu".

En kul grej som hände mig var faktiskt på herrtoletten. Fortsätt läs nu innan ni börjar garva.
Jag stod där och skulle tömma efter tre öl och nån redbull vodka. Det är kö. Även till pissoaren, men sen blir två platser lediga samtidigt. Jag och en annan kille gör oss startklara. Han kanske är två år äldre än mig. Och så andas jag ut, skönt. Står där i godan ro. Tittar lite på mosaikbitarna på väggen. Kommer på att, oj vad jag var kissnödig, det tar ju aldrig slut. Vid det här laget så har han som ställde sig samtidigt som mig börjat tvätta händerna. Jag kommer att tänka på den där reklamen med han som står där i rännan och börjar köra lite slalom. Tänker fan det skulle ju jag också kunna göra. Det tar ju aldrig slut. Så jag provar att köra några svängar, men eftersom jag aldrig stått på ett par skidor så slutar jag snabbt. Funderade på om jag skulle köra snowboard istället, men kom fram till att han bredvid mig förmidligen inte skulle uppskatta detta lika mycket som jag. Och nu börjar det ändå avta. Det är slut. Knäpper gylfen och vänder mig mot handfatet. Då står han kvar. Han som gick in samtidigt som mig. Han utbrister "Jävlar vad du pissar, åh helvete. Hur många öl har du druckit?" Jag svarade honom skrattandes att jag också började undra, att jag funderade lite på att köra slalom. Han skrattade. "Ah, det är bra med många öl, fortsätt så."
I will, svarade jag.

Detta är "male banding" på hög nivå.

Leverans av Laxburgare till Radisson SAS

Telefonen ringer.
-Ah, det är A.......
-Tjena! Det är Per.
-Ehh, hej.
-Ja, Bengan.
-Jaja! Tja, läget?
-Jodå det är lugnt, vad gör du?
-Sitter och skriver en rapport till skolan.
-Vart är du då?
-I Stockholm.
-Haha, jag med!
-VA?!
-Japp.
-Vad fan gör du här?
-Jag körde upp 10 kg laxburgare.
-Ehh, jaha??
-Ja, och nu bor vi på Scandic Hotell vid Katarinahissen, tror jag den heter.
-Okej, svarade jag, fortfarande något undrande. Hur länge är ni kvar då?
-Åker imorn vid 14. Är du upptagen ikväll?
-okej. Jag ska på grillfest.
-Åh fan, då låter du ju lite upptagen.
-Jo, men jag kan nog styra nåt.
-Tror du? Det skulle vara skitkul ju.
-Japp, jag ringer efter jag käkat, så kommer jag in till stan, okej?
-Låter bra det, vi dricker öl så länge.
-Haha, gör så. Vi hörs.
-Japp, hoppas det smakar.

Mitt livs mest oväntade samtal. Lätt.

Var går gränsen, när är man...

Hur ställer ni er till detta? Berätta.

Dagens låt

Eagle-Eye Cherry - Save Tonight

Lika som bär?

Jag har frågat förut och jag undrar fortfarande

Behövs alla dessa modebloggar?!
Det skrivs om vilket läppglans som man bara "måste ha" denna helg. Vilka skor som funkar med en blommig klänning. Leggings. Accessoarer. Stövlar hit och stövlar dit. Och hur många olika bikinis behöver en tjej egentligen ha för att klara en charterresa? Inte fan krävs det 10 stycken. Eller?!

Vad hände med att tänka själv. Skapa sig en egen stil. Inte lyssna på nån som verkar ha en överfull plånbok och spenderar all sin tid och sina pengar på att expandera garderoben. Bilda eran egen uppfattning om vad som klär er istället. Trivs man själv så mår man bäst. Mår man bra, så ser man bra ut. Och hur jävla skoj är det när två av tre tjejer på krogen har likadana outfits? Detta för att båda två förmodligen har suttit och klickat runt på nån på någon "trendig" modeblogg och sett månadens "hetaste" krogutstyrsel.
Jag röstar för att ni skapar er en egen stil. Den får gärna matcha eran personlighet. Då har ni garanterat lyckats få poäng från mina domare.

En liten hint på vägen. Bara så ni vet så är det millitärgrönt som gäller i tre år framöver.

Kordination

Är något jag blivit tvungen att inse att jag saknar. Jag var förmodligen sämst av alla på Friskis. Det var nästan pinsamt.

Dagens låt

Oasis - Wonderwall

Du

Förgyller min annars så grå vardag.
Fortsätt med det.

Här dras det shots för fulla muggar

Vad finns det att oroa sig för?

Vad kan hända? Jag förstår inte. Jag vill visa hela världen.
Men jag respekterar ditt beslut.

*Edit: Tack för att du lyssnar på mina argument. Du är finast.

Ängel

Ditt leende värmer mitt hjärta.
Ditt skratt är det bästa jag vet.
Att se dig. Att känna dig.
Det gör min dag. Mitt liv.

Bättre fly än illa lukta

Efter en station på tåget hemåt, kliver det på en trio män i lustiga hattar. Okej då, de hade inga hattar. Efter att de satt sig ner i sätet bakom oss så börjar vi känna en märklig odör. Det luktar. Nej det stinker. En blandning mellan nåt bränt och, jag vettefan vad det var mer. Men förbannat illa luktade det. Det luktade så illa så vi kände oss tvingade att byta vagn på nästa station. Sagt och gjort.
Får hoppas att de inte skulle på efterfest på eran balkong. Fast å andra sidan, så är det kanske just på balkongen man ska försöka få de att stanna.

Tjugo kronor gör hela kvällen

Fester blir oftast vad man gör de till. I detta fall, ganska lugn och sansad. Det drogs en del shots i vår omgivning dock. Vi stannade inte så länge utan vi var ganska sugna på att hinna med sista tåget hem.
När vi ska hämta ut våra jackor så står det en tös bredvid mig, som formodligen druckit en eller ett par cider för mycket. Hon lämnar fram sin jacka till garderobskillen. Han hänger den på en galge ger henne en lapp och ber om tjugo kronor. Vad tjejen hör kan jag bara fantisera om, för hon visar stolt upp sin inträdesbiljett. Killen säger ännu en gång att det kostar tjugo kronor. Då börjar denna vilsna själ gräva i väskan. Plockar fram passet. Och räcker det muttrandes till killen. Han ser ganska förvånad ut. Men upprepar, utan någon större irritation, att det kostar tjugo kronor för att få hänga in sin jacka.
Nu trillar poletten ner hos den unga damen, varpå hon tar tag i passet i hopp om att detta är hennes plånbok. Detta antar jag bara baserat på hennes försöka att öppna det oexisterande sedelfacket på passet. Hon står och försöker pilla in naglarna mellan omslagskartongen/plasten eller vad det nu är. Detta går tyvärr inget vidare för henne så hennes kompis kommer nu till undsättning.
"Vad ska du med det där till?" säger hon och syftar på passet.
"Det kostar tjugo kronor."
"Har du inte det i plånboken?"
"Inte vet jag."
Därefter tar kompisen upp hennes plånbok och tittar efter om det finns några pengar. Det gör det inte. Sedan säger hon att hon inte heller har några pengar. Men att deras kompis som står i kön utanför har.
Hela tiden som jag har står och bevittnat denna soppa, vet jag med mig att jag har en tjugolapp i bakfickan. Jag funderade på att slänga upp den på bordet. Men sen kom jag på att vafan, jag är ju svensk. Sånt gör inte vi. Så jag sparade den till en korv med bröd utanför istället.

Smittad

Min mobil har tyvärr blivit smittad av den aggressiva formen av fågelinfluensan H5. Så nu är det spacesuit på om man ska pilla med den.

Kommentarer

Talk to me people. Talk to me.

Krämpor

Idag är jag ganska öm i fotleden. Eftersom det är sånt pissväder så känns det värre än om det vore sol. Hade i och för sig ont redan igår på dagen, men ville så gärna spela matchen. Nu får jag se om det känns bra på söndag, för då är sista seriematchen.
Ska iväg på en studentskiva sen ikväll också. Är måttligt intresserad. Känns som jag är för gammal.
Nu ska jag lägga mig i ett alldeles för hett bad och mjuka upp lederna lite.

Låt solen skina.

Dagens låt

Är med tanke på gårdagen.

Nick Borgen - We Are All The Winners

Men jag vill även slå ett slag för en låt som Silverfisken promotat tidigare.

Gnarls Barkley - Crazy

Det blev Guld

Vi vann med 7-5. Blev endast ett mål. Alla i laget fick medalj.
Inte jag.

Men jag är lycklig ändå.

Klär jag i trikå?

Jag är:

• 1.80 lång.
• 73 kg tung, eller lätt. Beror på hur man ser det.
• Glad för det mesta.
• Förmodligen sockerberoende.
• Hypokondriker. Ibland.
• Mån om andra. Vill vara i alla fall.
• En retsticka.
• Fattig.
• Sällskapssjuk.
• Orolig för andra.
• Kär.
• Innebandysugen.
• Inte bortskämd. Önskar jag vore det ibland.
• Inte duktig på religion.
• Ganska duktig på mitt jobb.
• Inte ett dugg intresserad av politik.
• Envis.
• Impulsiv.
• Intensiv. När jag gör nåt, gör jag det helhjärtat.
• Sjukligt fäst vid lakrits.
• Rolig.
• Ironisk.
• Skadeglad.
• Inte pratglad i telefonen.
• En bra bit ifrån att vara alkoholist.
• Musikaddict.
• 08.
• Lite småtokig.
• Ganska street-smart.
• Inte långsint.
• Godhjärtat.
• Pryltokig.
• Snowboardåkare.
• En av alla Kebnekaisebestigare.
• Som alla andra.
• En i mängden.

Allt detta och mycket mer.

Där ser man

Tvångströjan på

Tror ni fan inte att karljäveln sitter där inne och sjunger.
"FTB FTB TRALLA LA, FTB FTB TRALLA LAAAA"
Vilket freak. Han är fan inte klok.
Vad håller han på med?
Blev han tappad framför tåget som liten?

Han är inte som de andra små barnen.

11 hours and counting

Jag är glad. Längtar till matchen. Kan knappt sitta still. Känner mig som när man var barn, man blev så glad för så lite. Så känns det nu, jag är riktigt taggad. Sista matchen för säsongen. bara att ge allt.

Dagens låt

Är tack vare gårdagskvällen helt klart.

Kent - Elite

Finalspel

Och jag ska spela!!! Fy fan vad glad jag blev nu.

Only for you

Executive Office? - Part 2

Såhär ser mitt otroligt upplyftande kontor ut. Visst blir man lycklig av det? It sure feels like a dream.

Dagens låt - Part 2

Manu Chao - King Of The Bongo

Jungfrun 23/8 - 29/9

Hos jungfrun är jordens element kombinerat med den föränderliga kvaliteten och planeten Merkurius. Detta ger möjlighet till att kombinera det jordiskt praktiska med föränderlighet och kommunikativa faktorer. Detaljarbete, kritiskt arbete och förmågan att förstå hur saker fungerar faller därför naturligt för honom eller henne. Att kombinera teori och praktik är en värdefull egenskap.

Jungfrun besitter även egenskaper som traditionellt och trångsynt tillskrivits kvinnor, därav namnet. Hon eller han är nämligen blyg och håller sig gärna i bakgrunden. Hygien och hälsa är också mycket viktigt, ofta på gränsen till pedanteri.

Hos jungfrur tycks det finnas ett behov av att hjälpa andra. Ibland kan denna drift tyvärr gå till överdrift och de kan lägga sig i andras affärer för mycket med kritik och förslag till förbättringar. Jungfrun kan ibland te sig obegriplig, gåtfull och motsägelsefull, men detta gör ju henne/honom bara mer åtråvärd.

Element: Jord.
Kvalitet: Föränderlig.
Polaritet: Negativ.
Nyckelord: Merkurius, urskiljningsförmåga, kritiskhet, hälsa, precision, detaljer, kritik, metallen guld och onsdag.
Positiva karaktärsdrag: Analytisk, rationell och logisk.
Negativa karaktärsdrag: Besvärlig och överkritisk.
Människokroppen: Matsmältningen och inälvorna.

Kontorsjobb, I'm Lovin' It

Nu sitter jag på mitt kontor och dagdrömmer. Finns inget annat att göra. Visserligen blir jag väckt ur mina tankar när mannen med tjuten sätter igång, men hur hemskt det än låter så har jag nästan vant mig. Men jag vill härifrån. Det här är så långt ifrån "min grej" man kan komma.
Vad gör jag här?

Det finns så mycket annat jag hellre skulle göra just nu. Åka snowboard. Dyka. Vara utomhus. Med vänner. Men istället sitter jag på ett kontor utan fönster och ångesten kryper närmare och närmare.

Innebandy för mig

Jag mår bra av att spela. Jag älskar det. Kliva in i matchen. Släppa alla bekymmer. Full fokus på spelet. Alla bekymmer känns som bortblåsta. Det är nuet som gäller. Inte nästa byte, utan detta byte. Det är underbart. Jag är lycklig.

Sen ljuder pipan.

Åter till verkligheten.

Älskling, vad blir det till middag ikväll?

Dagens låt - Part 1

Är lite av en klassiker.

Kent - Kräm

Rädsla

Jag är extremt rädd. Rent ut sagt skräckslagen. Jag vågar inte gå och lägga mig. Är rädd att missa nåt. Har alltid vart så. Väldigt svårt att komma i säng. Men nästan svårare att komma därifrån sen på morgonen.

Ida 2

Mera blommor

Upp till bevis

Sa de. Och vipps så har jag lovat att följa med. På Friskis & Svettis.

"Har du ens nån kondition kvar"?
"Eh ja"
"Men du tränar ju aldrig"
"Tränar ju jämt på stationen"
"Men det var ju länge sen"
"Vadå länge? två veckor"

Syster min har utvecklat en jävla attityd sista halvåret. Hon har tjatat länge på mig. Och jag har bara sagt att det inte ger mig nåt, men nu kankse jag får äta upp det.

Kanske med vår bästa vän

Ännu en Kanondag

Det är bara att ge sig ut i solen. Gå en promenad. Ät en glass. Hoppa. Skutta. Gör vad ni vill. För nu.

Nu är det vår.

Lugnet i all kaos

Mitt i denna hektiska värld, så finner jag lugnet i mina fotografier. När jag kan var ute och ta bilder känner jag hur jag fylls av en glädje. En glädje över kompositionen. Att leka. Med färger. Med motivet. Med känslor.
Fånga människor när de inte är beredda.

Detta mina vänner.

Är att fotografera. För mig.

Ebeneser

Vardagsstressen

Jag upplever dagens samhälle som alldeles för uppstressat. Det finns ju ingen som mår bra av stress.
För mig personligen så är jobbfrågan ett stressmoment, man pluggar och pluggar. När jag är klar har jag gått i skola i totalt 14 år. 14 år. Det är länge.
De flesta pluggar ännu längre. Trots detta så är man långt ifrån garanterad jobb. Ska det vara så?
Det tycker jag inte. Men tyvärr så ser jag ingen lösning på det heller.

Det känns som att hela livet blir förskjutet för att man går i skolan så länge. Man kan ju inte börja leva på riktigt förens man är färdigutbildad. Gärna med fast inkomst.

Nu sitter jag här och bara längtar bort. Till en tillvaro där endast jag ställer kraven på mig själv. Därmed inte sagt att jag vill leva mitt liv ensam. Självklart vill jag leva med de jag bryr mig om. Och de får givetvis ställa krav på mig, det räknar jag med. Det jag talar om är karriärmässiga krav. D.v.s. folk som säger att du måste göra så, eller du borde göra si.

Det är mitt liv. Jag väljer själv.

Godnatt Sverige

Änglar & Sjömän

This is where I say I've had enough
No one should ever feel the way that I feel now
A walking open wound
A trophy display of bruises
And I don't believe that I'm getting any better, any better

Waiting here with hopes the phone will ring
And I'm thinking awful things
I'm pretty sure that few would notice
And this apartment
Is starving for an argument
Anything at all to break the silence

Wandering this house
Like I've never wanted out
And this is about as social as I get now
And I'm throwing away the letters that I am writing you
'Cause they would never do,
I would never do, never

Waiting here with hopes the phone will ring
And I'm thinking awful things
I'm pretty sure that few would notice
And this apartment
Is starving for an argument
Anything at all to break the silence

So don't be a liar
Don't say that everything's working
When everything's broken
And you smile like a saint
But you curse like a sailor
And your eyes say the joke's on me

But I'm not laughing and you're not leaving
And who do I think I am kidding
When I'm the only one locked in this cell

Waiting here with hopes the phone will ring
And I'm thinking awful things
I'm pretty sure that few would notice
And this apartment
Is starving for an argument
Anything at all to break the silence

So don't be a liar
Don't say that everything's working
When everything's broken
And you smile like a saint
But you curse like a sailor
And your eyes say the joke's on me

Dashboard Confessional - Saints And Sailors

Lite vårmys på kvällskvisten

Skratt eller skada?

Min humor bygger till stor del på ironi. Jag kan vara väldigt snabb i mina svar och kommentarer. Det är som att dom skippar att ta vägen förbi hjärnan och istället springer direkt ut på tungan. Ofta uppskattas mina snabba kommentarer. Men inte alltid.
Har på senare tid fått erfara att det inte bara är bra att ha en vass tunga. Några tar väldigt illa vid sig. Det beror nog främst på att det kanske inte alltid är helt självklart att jag är ironisk. Eller för mig är det ju det, men inte för andra.
Jag jobbar verkligen med att bättra mig, men ibland slinker det ut en kommentar ändå.
Och det är konstigt att en kort kommentar på kanske två sekunder, kan ställa till med så mycket.
Men samtidigt är det min stil. Det är mitt sätt.
Ska man ändra på det?

Hur som helst så vill jag berätta för de som känner sig träffade, att jag verkligen aldrig menar nåt illa. Och att jag ska försöka tänka på det. Men det kommer aldrig bli felfritt.

Men till slut.

Kanske ni förstår mig.

Krokustrilogin är fulländad

Krokus - Part 2

Krokus - Part 1

Vårkänslorna kryper längs ryggraden

Idag visar huvudstaden upp sig från sin absolut bästa sida. 12 grader i skuggan. Svettigt i solen, precis som det ska vara. Blir nog en glass idag. Eftersom våren står runt hörnet så har jag lite vårfoton som jag tänkte lägga upp.
På så sätt hoppas jag ni får känna vad jag känner nu.

Så ännu en gång.

Glad Påsk!!!

Angående påskägget

I påskägget igår fanns det en höna i choklad. Åtminstone såg det ut som en höna på pappret. För när jag öppnade så var den skrämmande lik en anka. En anka som simmar.
Började allvarligt fundera på om det var nån PR-kupp för fågelinfluensan. Men den tanken släppte jag ganska snabbt. Eftersom denna anka inte låg och guppade på sidan.
God var den i alla fall.

Tur var väl det.

Ida

Nitlott

Jag vann ingenting på trisslotten från jobbet. Är nog så illa tvungen att fortsätta denna drömkarriär. Pengar måste man ju få in.
Finns så mycket jag önskar jag kunde köpa. En digital systemkamera hade suttit fint. Öluffandet i Grekland, som tur är så verkar jag få ihop pengar till det.
Men pengar är långt ifrån allt här i världen. Jag är övertygad att man kan vara lika lycklig även om man inte badar i pengar.

Såg ett gammalt par som var ute och gick, mannen hjälpte kvinnan upp för en trappa. De såg lyckliga ut. Sån lycka borde vi alla ha. Sån lycka vill jag ha.

In July of '62
The moment we met
My summer with you
I'll never forget

I was lucky to find
Someone carin' like you
When I think of the time
Feelin' lonely and blue I didn't know what to do

Ah Oh Oh

It started with a love affair
You showed me how to really care
With you I travel everywhere
If you feel the same only call my name
I'll be there

They play it now again
Our favorite song
It's still the same the refrain
Despite the years have gone

I was lucky to find
Someone carein' like you
When I think of the time
Feelin' lonely and blue I didn't know what to do

Ah Oh Oh

It started with a love affair
You showed me how to really care
With you I travel everywhere
If you feel the same only call my name
I'll be there

I was lucky to find
Someone carein' like you
When I think of the time
Feelin' lonely and blue I didn't know what to do

It started with a love affair
You showed me how to really care
With you I travel anywhere
If you feel the same only call my name
I'll be there

It started with a love affair
You showed me how to really care
With you I travel everywhere
If you feel the same only call my name
I'll be there

Jerry Williams - It Startet With A Love Affair

En lång Fredag

Äntligen hemma igen. Det gick ganska snabbt idag, lite trafik. Härligt.
Så nu ska jag försöka pilla i mig nån form av påskmat, får se vad det blir.

Glad Påsk!

Sunset in January

Blåkulla

Fan, jag var helt övertygad om att jag skulle bli av med några kvinnliga bekanta idag. Jag hade redan börjat leta efter nya. Men icke. Inte en enda försvann.

Konstigt.

Trollskogen

Ett säkert vårtecken

Påskägg

Alla dessa helger som man blir tvungen att jobba. Eller tvungen är man ju inte, men pengar behövs ju verkligen när man studerar.
Fick just reda på att lastbilen som var trasig förra fredagen fortfarande står på verkstaden. Så jag ska köra samma guldkantade körning som förra fredagkvällen. 13.30 - 21.30. Underbart.
Jävla klant, han som körde den hade dammat in i en för låg bro, så halva lastbilen blev omkonstruerad.

Ni kanske undrar varför det bara är jag som kör dessa jubileumsturer.
Jo, såhär är det. Alla som redan är fast anställda kan säga nej. De får fortfarande jobba kvar. Den garantin saknas i ett kontrakt där det står "Behovsanställd".
Men som tur är så ringde chefen i morse och pratade in på svararen:

"Eftersom du är en i gänget så har jag ett påskägg åt dig. Det står undangömt i en färgglad påse på mitt rum, så inte nån annan tar det.
Det finns även en trisslott, men även om du vinner en miljon så måste du fortfarande köra för oss, ok?"

"Så inte nån annan tar det".
Va?!
Nåt sånt skulle väl aldrig hända bland lastbilschaufförer. Eller?

Sommarkänslor

Skulle kunna kapa av mig ett lillfinger, kanske båda, för att det skulle vara juni nu. Grilla. Äta ute i solnedgången. Gå i t-shirt. Bada. Torka i solen.
Det är tider det. Tre magiska månader, som får alla att bli på bättre humör.

Dessa månader borde adlas.

Sir Juni.

Sir Juli.

Sir Augusti.

I bow to you.

Va?!

Cats in the dark

Djur. Det kan ju vara så förbannat kul att se på dem ibland. Kolla t.ex. in dessa katter

Fridfullt?

Fan vi vann

Jävla skit det blev finalspel. Utan min hjälp. Trodde jag inte kan jag säga.
Men den finalplatsen är finansierad av en stor dos tur.
Jag hade missuppfattat det hela en aning, det är finalspel först nästa onsdag. Vilket betyder att jag kanske får lira trots allt. Hoppas.
Så innerligt.

Är modeblogg ett måste?

Är det vad som krävs för att sälja. Eller i alla fall få några läsare.
Jag gör ett försök.
Idag hade jag på mig:

• Tony & Guy hårwax från Kicks.
• T-shirt med tryck från JC.
• En grön/vit dragkedjströja med hög krage från JC.
• Blåa jeans med slitningar från Jack & Jones.
• Vita strumpor från JC.
• Vita Adidasdojjor från, tro det eller ej, Adidas.

Mycke JC blev det. Ok, nu får det minsann bli ändring på besöksfronten.

En glammig modekram till er alla.

Semifinal och final

Idag klockan 20.00 börjar semifinalen i cupen. Jag får inte vara med. Laget är fullt. 12 st.
Jag har ju i och för sig aldrig varit med i laget på riktigt, utan bara hjälp till när det fattats folk.
Men det är ändå konstigt att det passar jävligt bra att spela semifinal, och om vinst även final. Men att ta sig hela vägen dit, det är lite värre. Då är det lätt att hitta på ursäkter.
Som i kvartsfinalen. Vi var 8 st. Vart höll de andra hus då? Va?!
Det är dåligt. Så jävla dåligt.
Jag är inte bitter. Inte jag inte.

Det vore dock skönt om de fick duktigt med pisk.

Men jag är absolut inte bitter.

"Tåg mot psyket inkommer nu på spår 1, spår 1"

Nu gick jag förbi. Då sitter karln och snackar för sig själv där inne i mörkret. Det kan aldrig vara bra det här.

Vilken stödlinje ringer man om sånt här?

"Tåg mot psyket avgår från spår 1, om tre minuter"

Min kontorsgranne, i rummet bredvid, har nog inte alla hästar hemma. Detta påstående baseras på de senaste dagarnas plötsliga läten. Läten som:

Nnggghhhhh.
Hhgggkkkkkrr.
Och inte minst.
Heeelvete och Faaaan.

Han skriker högt också. Väldigt högt. Det har blivit ett ständigt orosmoment.
Är ju fan så man hoppar till i stolen. Försöker han skrämma bort mig?
Om detta inte funkar. Vad blir hans nästa stretegi?
Vad händer om jag spionerar på honom för att få reda på vad han skriker åt?
Varför låter han jämt så arg när han snackar i telefon?

Ja, frågorna är många. Ska nog stalka honom lite och försöka knäppa en bild när han skriker.

// Here's Johnny

Junkie

I have an addiction.
Det drabbade mig för några år sen.
Det har gått så långt att jag kan börja längta långt innan, då jag vet att om några timmar ska mitt behov stillas.

Nu står jag på kanten. Tar jag ett kliv till faller jag ner i det djupa träsket. Går det att ta sig upp undrar jag när jag står där och tittar ner. Ja, kanske därborta. Det ser ut som att det skulle kunna gå. Tror jag i alla fall.

Jaja. Får fortsätta dagdrömma senare. Ska gå och handla.

- "En Coca-Cola tack."

Telefonsamtal

I morse blev jag uppringd av en kompis. Eller inte EN kompis, utan THE kompis.

- "Ska vi boka resan snart?"

Han har nog inte läst denna blogg.
Eller vad tror ni?

Bloggkartan.se

Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se

Min praktikplats

"ur DN 2001-12-06, sid. 6"

Sommarångest

Det här med semesterplanering.
Jag upplever det som lite jobbigt. Med all den hänsyn som måste tas.
Den press som sätts från olika kompisar, flickvännen. Är jag ensam?
Med press menar jag deras önskan och vision av vad den här sommaren ska erbjuda.
Alla har ju en önskan om hur deras semester ska se ut. Nu är det så att jag råkar vara med i flera förslag. Från flera olika.
Hur gör man då?
Tre olika charterresor. Det är en omöjlighet. I alla fall utan 13 rätt.

Mitt i allt detta så har ju självklart jag också en önskan. Det är inte en charterresa.
Jag vill luffa. Det är ju nu jag hinner med sånt, inte när jag fått jobb. Om jag får jobb.

Det känns som jag har gjort mitt bästa för att försöka lösa det med flickvännen. Hon är ju ändå viktigast. Hoppas bara kompisarna har förståelse.
Hon ska åka iväg i början av sommaren med sina kompisar. Jag gav som förslag att jag kunde åka med. Men intresset för det var lite lagom avslaget. Jag förstår henne. Klart man vill göra en resa med polarna.
Men det är den enda lösningen jag ser på det hela förutsatt att jag inte vinner på lotto.

Det hade varit härligt om jag kunde vara alla till lags, men det är helt jävla omöjligt faktiskt.
Man skulle kunna åka iväg nånstans allihopa i en vecka. Sen kan jag börja min luff därifrån.

Eller?

Praktik

Jag är på LIA i 10 veckor nu. LIA, lärande i arbete.
Företaget jag är på är någon form av fastighetsförvaltarer åt Landstinget. Låter spännande va?
Hittills har jag bara surfat i en och en halv vecka. Börjar tröttna lite smått nu. Har ingen som helst aning om vad jag gör här.
Vad ska jag göra?
Vem ska tilldela uppgifterna?
Finns det några uppgifter?

Mat finns det i alla fall. Det ska jag äta nu.

För bästa glid

Öluffa

Ska jag fan göra. I Grekland.
Jag flyger till Aten. Är ute bland öarna i en månad. Sen flyger jag hem igen från Aten.
Det låter väl bra?

Efter det blir jag nog tvungen att jobba resten av sommaren. Måste ju balansera upp ekonomin på nåt sett. Men det är det värt. Lätt.
Hur skönt ska det inte bli att bara lämna allt.

Doktorn, doktorn!?

Jag bara måste iväg snart. Är så jävla less på Sverige.
Kanske skulle luffa i Europa.
Om jag åker med Interrailkort, har jag disciplinen som krävs för att fortsätta resa?
Eller kommer jag fastna på playan i första landet där jag kan ta av mig t-shirten utan att frysa. Jag vet inte. Kanske.
Hur som helst så blir min budget resans begränsning.

Hur många dagar kan man käka nudlar utan att få skörbjugg?

Utökad umgängeskrets önskas

Fotbolls-VM börjar om 60 dagar, 4 timmar och 27 minuter

Executive office?

Sitter nu tillbakalutad i min exklusiva kontorsstol från Kinnarps. Jag delar kontor med ett stort hörnskrivbord, en tom bokhylla, 260 stycken flyttkartonger och en EURO-pall.

Snart är det lunch-time. Idag blir det en härlig stek med kokt potatis och brunsås. Inte så illa. Ganska svenskt.

Jag har funderat lite över slagsmålet mellan den blinde och den döve som ägde rum den 7:e April.
Det måste sett skitkul ut om man hade sett det från första början.
Snacka om missförstånd.

Britney "all brain" Spears

"Jag är för dödsstraff. Den som har begått ett fruktansvärt brott måste få ett passande straff. Så han lär sig till nästa gång."

Målgörarnas match, sa domaren

Det uttalandet speglade verkligen resultattavlan när 60 minuter var spelade. 17-11 till oss.
17-11.
28 mål.
Det är många.
Väldigt många.

25 minuter innan matchstart. Vi har fortfarande ingen målvakt.

Då kliver HAN in. Mannen med stort M. Mårten. Från Norge.

Mårten är Jimmys svåger. Mårten har aldrig spelat någon form av bollsport. Men detta vet inte vi. Så vi skojar med honom och säger, "nu har vi en målvakt, härligt".

"Vem, jag?" säger Mårten på störtskön norska.
Han tvekar några sekunder.
Sen säger han "Jag provar".

Kanon, tänker resten av laget. Vi slipper klubbdragning.
Detta var innan vi blev varse om att norrmän tydligen saknar allt vad reflexer heter.

Efter de fem första minuterna står det 4-0 till oss. När perioden är slut står det 8-1.
Mårten har bara fått två skott på sig, så vi klappar om honom och säger att han spelar bra.

När det gått sex minuter av andra perioden börjar vi slappna av. Precis som att detta är inga problem. Då tar det ungefär fem minuter och lika många skott.
Sen står det 9-6.

Det var i detta läge vi började ana oro. Oro över Mårtens reflexer. Eller oro är kanske fel ord.
Det började disskuteras på bänken, har karln några reflexer över huvudtaget.
Det var som att han va tre sekunder efter i alla rörelser.
Men nu var det försent att göra nåt åt det. Bara att hålla tätt bakåt så gott det går.

Matchen slutade som sagt 17-11. Jag kan inte sluta förundras över dessa siffror. Har nog aldrig tidigare sett så stora siffror på vuxennivå.

Sista minuterna var Mårtens totala saknad av reflexer ett rent nöje att sitta och kolla på.

Målgörarnas match, sa domaren.

Mårtens match, säger jag.

Kempe Gott!!!

Längtan är stor, mycket stor

4,5 timmar till matchstart

Uppladdningen är A & O säger man.
Ändå går jag runt här hemma i ett par slitna gröna tofflor och min gråa morgonrock.

Frukosten är dagens viktigaste mål säger man också.
Ändå så åt jag just en av de stabilaste frukostar jag kan tänka mig.
Två skivor vitt bröd. Jaktkorv. Två glas mjölk.

Men å andra sidan är det ju inte säkert att jag får spela denna match. Så det gör kanske ingenting.

Jag går från att göra det viktiga 2-2 målet i förra matchen, till att vara reserv ifall det inte blir fullt lag. Va!.
Visserligen säger dom att det endast varit fullt lag en gång denna säsong.
Så kanske får jag spela. Lär väl märka det.

Om jag får spela, då får jag i alla fall användning för all den energin som kroppen kan utvinna från de två brödskivorna.

Stockholms Bilsalong

Besöket blev ungefär som väntat, mycket längtan till en början.
Men längtan byttes snabbt till besvikelse över insikten att jag förmodligen aldrig kommer få råd med nån bil där verkstaden inte är destinationen på jungfruturen.

Eftersom brandmannayrket inte har samma hjältestatus i Sverige som det har i USA, så sätts lönerna därefter också.
Visserligen så dör det väl ett gäng brandmän i USA varje år, ofta pga. okunnighet och en strävan efter hjältedåd, men även för att regelverken inte är lika omfattande som i sverige.
Tur är väl det, inte att det dör folk, utan att regelverken är som de är i Sverige.
Annars kanske jag skulle vara tvungen att hoppa fallskärm in i ett skogsbrandsområde med en brandfilt och en motorsåg för att göra en brandgata. Vem vet.

Ser endast två positiva saker med att vara brandman i USA.
Det finns möjligheter att lyckas bättre på köttmarknaden pga. hjältestatusen.
Erkännas skall att även jag är fascinerad över att man får en hjältebegravning, känns mäktigt på nåt sätt.
Alla har väl vid det här laget sett begravningsceremonin i "Ladder 49".
Får nästan små rysningar längs ryggraden.

I övrigt tycker jag filmen är ett hån mot brandmannayrket, inte nödvändigtvis livet på stationen, men insaterna är under all kritik.

Nu har jag glidit ifrån ämnet detta inlägg gällde från början, but what to do?

Snälla, sitt ner när ni pinkar

The truck of dude

Lyckades tjata till mig sällskap från Benny, så vi har lyssnat på skön musik och ätit en middag helt enligt kostcirkeln på McDonald´s. Kebabtallriken får vi spara till ett speciellt tillfälle.

Jobbet gick jättebra fram tills jag kom hem och tog av mig kläderna och skulle duscha, då upptäckte jag att nycklarna till lastbilen låg kvar i fickan.
Fredagskvällen kändes definitivt fulländad, då jag på nytt blev tvungen att åka upp till jobbet för att lämna nycklarna.

Nu har jag slagit mig ner här hemma igen och äter mandelkaka. Den köpte jag idag på extrapris och tänkte att jag skulle ha den till påskhelgen, men att lyckas med den bedriften är nog en omöjlighet skulle jag tro.

Let it shine, show me your light
Let it shine, keep it shining into the night
Let it shine, don't hide it
It's something to see, let it shine
Let your love, let it shine on me

Agnetha Fältskog - Let It Shine

Lastbilsförare är fan så glamoröst

Då är det snart dax att åka till jobbet, fick en drömkörning idag. Lastbilen jag skulle ha kört har oturligt nog gått sönder, så jag blir tvungen att köra skift med en annan bil. Vilket i praktiken innebär att jag istället för att jobba mellan 06.00 - 15.00, börjar 14.00 - 22.00 ungefär.
Låter väl härligt såhär på en fredagkväll?

Men lite skön musik och en kebabtallrik till middag ska nog kunna rädda kvällen trots allt, har jag tur så har Benny lite att göra, då kanske man får lite sällskap på körningen, men vi får se.

Till er andra som inte jobbar ikväll, vill jag önska en trevlig kväll!

Simma lugnt

Innebandy igen

Igår var det kvartsfinal i cupen, jag som inte har spelat en enda match på lite drygt ett år eftersom fotskadan har varit ett stort bekymmer. Kanske ska nämna att den skadan jag talar om är en spricka i fotleden samt ett uttänjt ledband, därav broskbildning som gjort så att nerverna hamnat i kläm.

Men nu var det äntligen dax igen, visste inte om foten skulle klara en hel match, men det gjorde den. Det var så härligt att va igång igen, visserligen spelade vi inte speciellt bra, men vi vann och det är det viktigaste.
Jag spelade center mellan Alex och Benny, vilket inte var det lättaste, brukade nämligen spela ytterforward, men nu har Alex den platsen. Tycker det var väldigt svårt att spela center, visste liksom inte riktigt hur jag skulle ta löpningarna i anfallet. Men det blev lättare när jag började komma in i det. Har dock jättestor respekt för duktiga centrar, för det är som sagt ingen walk in the park.

Till matchen då, hur såg den ut?
Ja, den va rätt hattig om man ska beskriva den med ett ord, väldigt mycket fram och tillbaka.
Vilket kanske gynnade oss lite mer eftersom vi verkade ha lite bättre ork än motståndarna.
Men spelet som våran femma hade var under all kritik, vi gjorde visserligen 3 av 4 mål, men bra var det då inte.
Vi drog isär vårat eget lag på längden, vilket resulterade i att backarna inte hann med i anfallet och forwards hann inte jobba hem. Mitt i smeten sprang jag omkring och visste knappt vem jag skulle täcka.
Mitt eget spel var väl lite ringrostigt, mycket missade dribblingar och passningar som hoppade över bladet, men det var inte så lätt när backana jämt slog studsande uppspel. Så det med tappade bollar gällde nog hela kedjan.
Sen tycker jag personligen att ytterforwards skall jobba hem mer än vad de gjorde igår, så vi får ett kompaktare försvarsspel. En till liten känga som jag har till forwards är att det inte görs så många kassar bakom mål, försök hitta andra passningsvägar. Nu kunde dom ju inte spela backarna eftersom då fick man ju en hoppboll tillbaka, men jag hade nog några lägen då jag tycker jag kunde fått chansen.

Benny han kämpade och slet som vanligt, jag undrar om ordet anfådd och jobbigt finns hos honom, men det är tur att han är i vårt lag. Han hade det kämpigt med många missade chanser, vilket jag tycker berodde till största delen på dåliga passningar. Men det är bara att bita ihop, så lossnar målgörandet för dig snart, det lovar jag.

Det finns som sagt mycket att jobba på, både för egen del och för laget. Men det var skönt att vi vann till slut.

Matchen i siffror(vi var hemma lag):
1-0 Alex hängde in den i nättaket efter att ha brutit in i slottet.
1-1 Dålig backchecking av oss i kedjan.
1-2 Kommer inte ihåg hur det gick till.
2-2 Jag tog hand om två returer och lyckdes slå in den på volley.
3-2 Alex höll på att komma fri på en långboll från backarna då stoppade motståndarbacken bollen med hög klubba och domaren, som gjorde en kanonmatch, dömde straffslag. Alex lurade upp målvakten på läktaren och lyft in bollen med backhand.
4-2 Gjordes av någon i vårt lag som jag inte vet namnet på, men det va ett direktskott i alla fall.

Matchen slutade alltså 4-2 och nu väntar semifinal på onsdag klockan 20.00, det ser jag fram emot.

//over and out