Tjugo kronor gör hela kvällen

Fester blir oftast vad man gör de till. I detta fall, ganska lugn och sansad. Det drogs en del shots i vår omgivning dock. Vi stannade inte så länge utan vi var ganska sugna på att hinna med sista tåget hem.
När vi ska hämta ut våra jackor så står det en tös bredvid mig, som formodligen druckit en eller ett par cider för mycket. Hon lämnar fram sin jacka till garderobskillen. Han hänger den på en galge ger henne en lapp och ber om tjugo kronor. Vad tjejen hör kan jag bara fantisera om, för hon visar stolt upp sin inträdesbiljett. Killen säger ännu en gång att det kostar tjugo kronor. Då börjar denna vilsna själ gräva i väskan. Plockar fram passet. Och räcker det muttrandes till killen. Han ser ganska förvånad ut. Men upprepar, utan någon större irritation, att det kostar tjugo kronor för att få hänga in sin jacka.
Nu trillar poletten ner hos den unga damen, varpå hon tar tag i passet i hopp om att detta är hennes plånbok. Detta antar jag bara baserat på hennes försöka att öppna det oexisterande sedelfacket på passet. Hon står och försöker pilla in naglarna mellan omslagskartongen/plasten eller vad det nu är. Detta går tyvärr inget vidare för henne så hennes kompis kommer nu till undsättning.
"Vad ska du med det där till?" säger hon och syftar på passet.
"Det kostar tjugo kronor."
"Har du inte det i plånboken?"
"Inte vet jag."
Därefter tar kompisen upp hennes plånbok och tittar efter om det finns några pengar. Det gör det inte. Sedan säger hon att hon inte heller har några pengar. Men att deras kompis som står i kön utanför har.
Hela tiden som jag har står och bevittnat denna soppa, vet jag med mig att jag har en tjugolapp i bakfickan. Jag funderade på att slänga upp den på bordet. Men sen kom jag på att vafan, jag är ju svensk. Sånt gör inte vi. Så jag sparade den till en korv med bröd utanför istället.