Stockholms Bilsalong

Besöket blev ungefär som väntat, mycket längtan till en början.
Men längtan byttes snabbt till besvikelse över insikten att jag förmodligen aldrig kommer få råd med nån bil där verkstaden inte är destinationen på jungfruturen.

Eftersom brandmannayrket inte har samma hjältestatus i Sverige som det har i USA, så sätts lönerna därefter också.
Visserligen så dör det väl ett gäng brandmän i USA varje år, ofta pga. okunnighet och en strävan efter hjältedåd, men även för att regelverken inte är lika omfattande som i sverige.
Tur är väl det, inte att det dör folk, utan att regelverken är som de är i Sverige.
Annars kanske jag skulle vara tvungen att hoppa fallskärm in i ett skogsbrandsområde med en brandfilt och en motorsåg för att göra en brandgata. Vem vet.

Ser endast två positiva saker med att vara brandman i USA.
Det finns möjligheter att lyckas bättre på köttmarknaden pga. hjältestatusen.
Erkännas skall att även jag är fascinerad över att man får en hjältebegravning, känns mäktigt på nåt sätt.
Alla har väl vid det här laget sett begravningsceremonin i "Ladder 49".
Får nästan små rysningar längs ryggraden.

I övrigt tycker jag filmen är ett hån mot brandmannayrket, inte nödvändigtvis livet på stationen, men insaterna är under all kritik.

Nu har jag glidit ifrån ämnet detta inlägg gällde från början, but what to do?