Sommarångest

Det här med semesterplanering.
Jag upplever det som lite jobbigt. Med all den hänsyn som måste tas.
Den press som sätts från olika kompisar, flickvännen. Är jag ensam?
Med press menar jag deras önskan och vision av vad den här sommaren ska erbjuda.
Alla har ju en önskan om hur deras semester ska se ut. Nu är det så att jag råkar vara med i flera förslag. Från flera olika.
Hur gör man då?
Tre olika charterresor. Det är en omöjlighet. I alla fall utan 13 rätt.

Mitt i allt detta så har ju självklart jag också en önskan. Det är inte en charterresa.
Jag vill luffa. Det är ju nu jag hinner med sånt, inte när jag fått jobb. Om jag får jobb.

Det känns som jag har gjort mitt bästa för att försöka lösa det med flickvännen. Hon är ju ändå viktigast. Hoppas bara kompisarna har förståelse.
Hon ska åka iväg i början av sommaren med sina kompisar. Jag gav som förslag att jag kunde åka med. Men intresset för det var lite lagom avslaget. Jag förstår henne. Klart man vill göra en resa med polarna.
Men det är den enda lösningen jag ser på det hela förutsatt att jag inte vinner på lotto.

Det hade varit härligt om jag kunde vara alla till lags, men det är helt jävla omöjligt faktiskt.
Man skulle kunna åka iväg nånstans allihopa i en vecka. Sen kan jag börja min luff därifrån.

Eller?