Forgive me father, for I have sinned

Jag har givetvis också gjort det. Det som alla barn gör. Men jag har gjort det värre. Förmodligen värst.

En eftermiddag på den senare halvan av december i mitten på 90-talet.
Jag kommer hem från skolan. Slänger av mig alla kläder i en hög på golvet. Precis framför ytterdörren. Nåt som mamma sagt åt mig att jag inte ska göra. Flera gånger. Jag går in i köket och blandar mig ett stort glas O'boy. Jag drack upp allt. Det var gott. Precis i samma ögonblick som jag ställer ner glaset kommer jag på att mamma var iväg och handlade igår. Hon måste ha köpt julklappar tänker jag. Och idag jobbar hon kväll. Efter det är det inte så mycket mer tankeverksamhet, utan snarare en massa handling. Jag börjar fara runt och leta efter paket överallt. Under sängar. I skåp. Jag klättar på stolar för att nå högst upp. Letar verkligen mycket grundligt, visserligen inte metodiskt, men dock grundligt. Till slut hittar jag också paketgömman. I klädkammaren, bakom en madrass och ett extratäcke.
Eftersom jag har önskat mig två Playstationspel, så börjar jag klämma och känna på alla paket för att om möjligt kunna lista ut vilka två som innehåller spelen. Mycket riktigt hittar jag två paket som ser ut som att de skulle kunna gömma mina spel.
Jag funderar en kort sekund. Ska jag. Nä. Jo gör det, säger en röst i mitt huvud. Okej då, tänker jag. Haha, det var en lätt match tänker den lille djävulen som röstade för att jag skulle slita upp paketen. Men han få inte helt som han vill, för jag öppnar i alla fall paketen väldigt försiktigt. Med fällkniven skär jag av tejpen mycket noga. Kan ju inte förstöra pappret tänker jag. Jag gör likadant på båda paketen. Snart står jag mycket riktigt med mina två julklapps-spel i handen. Ett snowboardspel, Coolboarders 3. Och Ett spel som går ut på att man ska döda en massa zombies, Resident Evil. Häftigt tänker jag, när jag springer och hämtar telefonen och ringer till Benny. Jag frågar om han vill komma över och spela. Klart han vill.
Så mammas lydiga unge har alltså varit hemma själv i 35 minuter, sen sitter han och hans kompis och provspelar hans julklappar. Great.
Vi spelade från klockan fyra till klockan åtta. Den enda pausen vi tog var för att mickra varsin Gorby's pirog. När vi var klara slog jag in spelen i samma papper igen, men med ny tejp. Det blev jättebra. Sen la jag tillbaka paketen och allt som jag hittat det. Vi gjorde likadant nästa gång mamma jobbade kväll. Snowboardspelet var kul, men inte alls lika kul som att skjuta zombies. Så på det hade vi nästan klarat hela spelet när det sen blev julafton och paketen delades ut. Mamma undrade om hon hade köpt fel spel, eftersom jag inte spelade på en gång.

Nejdå sa jag, gav henne en kram och tackade.

Stackars mamma. Hon ska få en kram nästa gång jag träffar henne. Det förtjänar hon verkligen.

Frågan är om jag gör det...