Tequila-brickan och papperskorgen

Vi börjar kvällen hemma hos mig, med lite poker och socialt snack. Även en del alkohol finns med i bilden. Det skrattas. Det dricks. Men framför allt spelas det poker. Micke lämnar bordet rikare än när han satte sig. Vi fortsätter dricka och snackar nu bara en massa gojja. Framåt 23-snåret tar vi tåget in mot nattens bravader. Vi är inte jättefulla. Bara sådär lagom tankade som man är när man tror att man ska regera på dansgolvet.
Klipp till inne på stället.

Fullast av oss är Micke som med nyfunna medel redan har hunnit beställa in en tequila-bricka. Efter fyrtiofem sekunder på stället. Detta innan han har hängt in jackan i garderoben. Han ska definitivt inte dela med sig. "Det är ju för min vinst, jag vann inte ni". Okej. Vi andra beställer in öl och softar i sofforna. Det tar inte lång tid. Ungefär 6-7 minuter. Sen har Micke hällt i sig sex härligt oljiga tequila-shot. Nu ska Micke dansa. Vi andra bara skrattar åt honom. Han dansar bokstavligt talat omkull folk. Det knuffas folk åt höger och vänster. Vi tänker att snart åker han på bult av nån, så vi går också upp på dansgolvet. Inte för att dansa. Utan för att hålla koll på Micke. Nu går det bättre för honom. För fem killar på ungefär 2 kvm kan bara resultera i en sak. Ett massivt kramkalas och att hoppa i takt. Vi ser säkert jättesöta ut när vi knuffas och svär. Efter en stund ledsnar vi och går därifrån. Vill han ha bult, så ska han fan få det. Vi sitter och snackar skit när nån frågar vart Micke har tagit vägen. Han syns inte till på dansgolvet. Inte i baren. Vart kan han då vara börjar vi undra. Äh, vafan han är ju vuxen, han klarar sig.

Tjugo minuter senare börjar kön till toaletterna växa sig större och större. Micke. Jag tar mig förbi kön. Knackar på en av dörrarna och ropar på honom. Han som öppnar dörren är inte Micke, utan en likblek ynklig sate med nerspydd t-shirt. Han hette nog också Micke. En dålig kväll för alla Mickar verkar det som. I nästa dörr är det i alla fall rätt Micke som öppnar. Han sliter tag i mig, drar in mig, låser dörren. Och börjar förklara hur illa han mår och hur mycket han har spytt. Han har dock klarat tröjan försöker jag uppmuntra honom med.
Vi bestämmer att jag åker med honom hem så att han kommer hem. Men nattbussen går först om 50 minuter, så han vill sitta kvar inne på toaletten. Visst gör det, jag kommer och hämtar dig sen, säger jag. Sen lämnar jag honom. Han låser dörren fort som fan. Eftersom det står ganska mycket folk i kön och de flesta ser lite sura ut, så bestämmer jag mig för att försöka lätta upp stämmningen en aning. Detta genom att torka mig runt munnen och småle lite. Tror inte det uppskattas, eftersom nån skriker, "Ta ut din bögkompis också!". Kan inte annat än att asgarva när jag kommer tillbaka till bordet och berättade hur askalas Micke är.

En kvart senare kommer en skitförtvivlad Micke till bordet. Han har blivit utslängd från toaletten. Nån sparkade in dörren, så Micke fick den i ryggen. Sen slängde samma person ut honom därifrån och började kissa.
Jaja, tänker jag. Vi kan väl lika gärna gå nu, så kanske han nyktrar till lite i friska luften. Så jag hämtar våra jackor. Jag önskar våra vänner en fortsatt trevlig kväll. Micke önskar att han hade delat med sig av sin tequila-bricka. Därefter beger vi oss mot bussen. Efter vi gått i två minuter kommer Micke på hur kissnödig han är. Han halar fram den och tömmer på en husvägg. Kort därefter står han och spyr vid en lyktstolpe. Jag suckar och småler lite åt tjejerna som passerar. Undrar om nån va sugen på Micke. När vi är framme vid nattbussen, får vi vänta i fem minuter innan den kommer. Så jag frågar Micke om han har spytt klart. Han svarar bestämt ja. Okej tänker jag, skönt. Väl ombord på bussen så får vi sittplatser längst bak. Vi hinner kanske åka 600-700 meter innan Micke vill spy igen. Great. Jag går framåt i bussen och rycker loss en papperskorg. Ställer den i hans knä. 3,4 sekunder senare spyr han igen. Efter det sitter han och spottar och småhulkar lite. Hela tiden med ett stadigt grepp om sin kära papperskorg.
Då knackar nån på min axel. "Du, är han klar med den? För min polare behöver den också".

Jag skrattar.

Det blev inget fyllekäk denna kväll.