Rövkuken, för sommarens slut och äckelvinterns början

Jag hatar kyla. Därför hatar jag även vintern. Vintern suger hästpung. Fy fan. Jag är så jävla omotiverad att gå klart sista terminen i skolan. Vill inte. Vill tjäna pengar och leva livet. Vad fan är skolan för nåt jävla svensson-liv. Jag vill inte passa in i svensson-mallen. Jag vill sticka ut. Och märkas. Så är det med det.
Jag har även börjat tvivla på om brandmannayrket är rätt för mig. Nu när det är en termin kvar. Great. Under de månaderna som jag jobbade på stationen kände jag inte att jag blev stimulerad. Allt är så jävla inrutat. Gammalt tänk. Gammla rutiner. Gammla gubbar. Jag vill ha mer än så. Jag vill känna att jag uträttar något. Missuppfatta mig rätt. Jag menar inte att brandmän inte gör själ för sin lön när larmet går. För det gör dem. Tro mig. Vad jag menar är att larmen endast är 3 procent av arbetstiden. Resten av tiden då? Jo, då ska det städas, plockas, putsas och drickas kaffe. Sen slänger vi in lite innebandy här och där. Räcker inte det? Inte en sportkeps! Allvarligt talat så tänker jag sticka ut hakjäveln och säga att jag tycker att jag är smartare än en vanlig brandman. Alltså räcker detta inte till för mig. Brandmän kan ha rätt låg intelligensgrad. Det lovar jag. Det är ju bara att se på intagningstesterna. Massa styrka och kondition. Men att tänka själv det skiter vi i.

Det rasar en takplåt från ett brinnande hus. Brandmannen står på marken och tittar upp. Han tänker inte. Han blir paralyserad. Han får den över sig. Som tur är har han hjälm (för det har hans befäl lärt honom, att det ska man minsann ha). Han orkar lyfta bort den och tar sig bort till ambulansen för omplåstring.

Hade det inte vart bättre om han hade vett nog att inte stå där det kan falla ner saker?

En ganska grov generallisering, men enbart för att framföra poängen.

Undrar om det verkligen är nåt för mig?