Studenten och allt därtill

Imorgon tar min syster studenten. Så jag kände att jag borde införskaffa en lite attraktivare skjorta. Sagt och gjort. Vi åkte iväg till affärerna. Jag hittade en skjorta på H&M. Jag är en H&M-kille. Detta baseras på mina ekonomiska inkomster. Vissa är Gucci-killar. Men jag är rätt nöjd över att vara en H&M-kille. Ibland i alla fall. Slutpratat om det.

När jag provade skjortan så tyckte min syster att en accessoar vore på sin plats. Så hon plockade fram ett brett läderarmband. "Ett sånt har jag redan," sa jag. Men hon tyckte att jag skulle prova det ändå, för att se om det passade. Okej sa jag och pressade det över handen och ner på handleden. Denna manöver utfördes utan att öppna armbandet. Och det var tajt som fan kan jag lova. "Skitsnyggt", sa systern. "Bra", sa jag. Sen skulle jag ta av mig det. Jag börjar med att försöka pressa av det samma väg som det gick på. Då det inte går tänker jag att jag ska öppna spännet istället. Då inser jag till min fasa att det går inta att öppna spännet för det sitter ett larmdon med en färgpatron ivägen. Synd. Jag försöker pressa lite till. Men det är lönlöst. Och jag vågar ju inte ta i på riktigt, för tänk om färgpatronen sprängs. Då står jag där som fixarsmurfen, helt blå och jävlig. Så det var bara att lägga svansen mellan benen och gå iväg med hasande steg till kassan för att be om hjälp. Två söta damer står där med världens vitaste Pepsodent-leenden. Jag går fram till den ena och säger tyst, "Jag har ett litet problem." Och sträcker fram handleden. Hon skrattar åt mig och frågar om hon får låna armen ett tag. "Gärna" säger jag. Fem sekunder senare är jag fri. Befriad. Jag skäms och säger att jag inte ska ha armbandet, utan bara skjortan. Jag betalar för mig. 198 kr. Vänder på klacken och skyndar mig ut ur butiken. På vägen ut känns det helt plötsligt väldigt tomt på min högra handled.