Jag saknar ord

Det är obeskrivbart. Trodde inte jag var kapabel att känna en sån tomhet som jag känner nu. Saknade är total. Hon har varit borta i lite drygt tio timmar och fjorton minuter. Jag har alltid sett mig som en oberoende person. Jag behöver ingen annan. Jag klarar mig själv. Så är uppenbart inte längre fallet. Jag behöver henne. Nu mer än någonsin. Det är så förbannat jävla onödigt att det ska krävas nåt sånt för att jag ska fatta vad jag har. Jag måste ju fan vara trögast i världshitorien. Varför är det så? Är det så för alla, eller gäller detta fenomen bara mig? Hur som helst så ber jag så mycket om ursäkt för alla de gånger då jag inte visat min uppskattning tillräckligt tydligt. Hoppas du läser det här så småningom.
Jag behöver Dig.

Förlåt mig.

Oasis - Little By Little